Nu är Försvarsmaktens nya bloggportal lanserad och En annan del av Försvarsmakten flyttar givetvis dit. Som jag tidigare kommenterat tycker jag den nya portalen är ett utmärkt av InfoS för att stimulera den försvarspolitiska debatten.
Den nya adressen blir således http://blogg.forsvarsmakten.se/enannandelavforsvarsmakten/
tisdag 13 september 2011
söndag 4 september 2011
Vekhet som lämnar kroppen
Min kropp kan inte tycka om mig efter allt den har behövt gå igenom denna vecka. Sådan här träningsverk och så ömmande skavsår var det länge sedan jag hade. Men det är väl bara att gilla läget och inse att man måste vara masochist för att vara soldat. Det har med andra ord varit en riktig rivstart på anställningen.
Under början av veckan fick vi en introduktion av vad TACP innebär, dvs hur man agerar taktiskt, se på mallar, höra radio prat mellan TACP och flyg och sist men inte minst, se en skarp övning med JAS 39 Gripen. Några av befälen var tvungna att agera som FAC (Forward Air Controller) för att ha kvar sina förordnanden. Tack vare detta så var det låg inflygning som gällde vilket betyder att planet kommer in på riktigt låg höjd och i vårt fall verkar med automatkanonen. Det var en grymt häftig känsla att sitta och lyssna på radion medan flygplanet cirkulerade över våra huvuden för att sedan komma in snett bakom oss och avfyra sin automatkanon. Insikten att det är det här vi som soldater ska hjälpa till och göra gjorde i alla fall mig inte så lite upprymd. Tyvärr så kommer jag personligen inte delta eldledarutbildningen under hösten då jag har andra mer grundläggande utbildningar att gå först, dvs olika vapenutbildningar etc.
Övriga dagar spenderades med skarpa stridsskjutningar. De genomfördes väldigt annorlunda än vad jag är van vid. Under värnplikten hade vi inte ens skarpa stridsskjutningar och i Hemvärnet har dessa varit väldigt uppstyrda med exakta direktiv om hur man ska springa, när man ska skjuta osv. Det är inte så att man tog lättare på säkerheten här, men vi som soldater fick ett mycket större ansvar för säkerheten. Vi förväntades ha stenkoll på farlig riktning, bara skjuta mot upptäckta mål osv. Tankesättet bakom är att om vi inte kan agera på ett säkert sätt här, utan en massa direktiv och regler, så kan vi inte göra det i Afghanistan heller. Vad som är intressant ur ett personligt perspektiv är att jag kände att mitt agerande inte skilde sig särskilt mycket från när vi övat löst. Med andra ord: Tränar man rätt från början behöver man inte lära om när förutsättningarna ändras och det har jag att tacka Hemvärnet för.
På fredagen var det orienteringstävling där våra befäl varit så vänliga att anmäla oss i den uniformerade klassen, dvs i stridsutrustning. Dock utan vapen av förklarliga skäl. Ville man ta alla kontroller, vilket man så klart vill, så var banan i alla fall över 7 km lång vilket var rejält slitigt för kroppen då man fick springa längst med sandiga stridsfordonsstråk. Jag har aldrig spytt av träning men då var det jä**ar i mig ganska nära.
Veckan avslutades med en höstmiddag för samtliga anställda vid A9 under lördagen. Det var en mycket trevlig tillställning med mycket god mat som också regementschefen varit vänlig nog att bjuda alla nyanställda soldater på. Jag tror det är viktigt att det skapas tillfällen för sådana sociala evenemang där soldater och befäl kan samtala under mer avslappnade förhållanden. En annan viktig aspekt är också kontakten mellan kompanierna. Vi är till exempel en väldigt lite pluton för tillfället då många är antingen utomlands eller på missionsutbildning och därför känns det värdefullt att man får träffa och tala med soldater från andra delar av A9.
Nästa vecka består av mycket kvällstjänst och jag är mycket osäker om jag kommer ha tillgång till dator så nästa inlägg kan komma att komma först nästa helg.
Under början av veckan fick vi en introduktion av vad TACP innebär, dvs hur man agerar taktiskt, se på mallar, höra radio prat mellan TACP och flyg och sist men inte minst, se en skarp övning med JAS 39 Gripen. Några av befälen var tvungna att agera som FAC (Forward Air Controller) för att ha kvar sina förordnanden. Tack vare detta så var det låg inflygning som gällde vilket betyder att planet kommer in på riktigt låg höjd och i vårt fall verkar med automatkanonen. Det var en grymt häftig känsla att sitta och lyssna på radion medan flygplanet cirkulerade över våra huvuden för att sedan komma in snett bakom oss och avfyra sin automatkanon. Insikten att det är det här vi som soldater ska hjälpa till och göra gjorde i alla fall mig inte så lite upprymd. Tyvärr så kommer jag personligen inte delta eldledarutbildningen under hösten då jag har andra mer grundläggande utbildningar att gå först, dvs olika vapenutbildningar etc.
Övriga dagar spenderades med skarpa stridsskjutningar. De genomfördes väldigt annorlunda än vad jag är van vid. Under värnplikten hade vi inte ens skarpa stridsskjutningar och i Hemvärnet har dessa varit väldigt uppstyrda med exakta direktiv om hur man ska springa, när man ska skjuta osv. Det är inte så att man tog lättare på säkerheten här, men vi som soldater fick ett mycket större ansvar för säkerheten. Vi förväntades ha stenkoll på farlig riktning, bara skjuta mot upptäckta mål osv. Tankesättet bakom är att om vi inte kan agera på ett säkert sätt här, utan en massa direktiv och regler, så kan vi inte göra det i Afghanistan heller. Vad som är intressant ur ett personligt perspektiv är att jag kände att mitt agerande inte skilde sig särskilt mycket från när vi övat löst. Med andra ord: Tränar man rätt från början behöver man inte lära om när förutsättningarna ändras och det har jag att tacka Hemvärnet för.
På fredagen var det orienteringstävling där våra befäl varit så vänliga att anmäla oss i den uniformerade klassen, dvs i stridsutrustning. Dock utan vapen av förklarliga skäl. Ville man ta alla kontroller, vilket man så klart vill, så var banan i alla fall över 7 km lång vilket var rejält slitigt för kroppen då man fick springa längst med sandiga stridsfordonsstråk. Jag har aldrig spytt av träning men då var det jä**ar i mig ganska nära.
Veckan avslutades med en höstmiddag för samtliga anställda vid A9 under lördagen. Det var en mycket trevlig tillställning med mycket god mat som också regementschefen varit vänlig nog att bjuda alla nyanställda soldater på. Jag tror det är viktigt att det skapas tillfällen för sådana sociala evenemang där soldater och befäl kan samtala under mer avslappnade förhållanden. En annan viktig aspekt är också kontakten mellan kompanierna. Vi är till exempel en väldigt lite pluton för tillfället då många är antingen utomlands eller på missionsutbildning och därför känns det värdefullt att man får träffa och tala med soldater från andra delar av A9.
Nästa vecka består av mycket kvällstjänst och jag är mycket osäker om jag kommer ha tillgång till dator så nästa inlägg kan komma att komma först nästa helg.
torsdag 1 september 2011
Gästinlägg: Första veckan om specialistofficer
Man möts redan på Arlanda av blickar i väntrummet till gaten som skall ta mig ner till Ronneby inför kursstarten av Specialistofficer. ”Är det där en framtida kollega?” Man ser ungefär jämngamla personer som tittar lite fundersamt på en och tänker ” Ska jag spendera ett och ett halvt år med han/hon?”. Vet givetvis inte vad de tänker, men vill tro att de tänker samma sak som jag. Man vet definitivt någon timme senare när alla nya kadetter sitter på trappan till Amiralitetskyrkan och väntar på att skolchefen för SSS skall komma och möta oss för vår första avlämning som kadetter. Medan vi satt där och väntade började ett dovt ljud slungas mellan byggnaderna på kaserngården och två helikopter 15 flög över oss i tät formation. Det var då det slog mig, ”Jag är i Karlskrona för att bli officer”.
Fick ett samtal i slutet på året 2010 från en Fartygchef i Karlskrona som undrade om jag inte ville komma ner och arbeta för han som sjöman? Jag hade skickat in en ansökan gällande detta tidigare på året efter det berömda regeringsbeslutet. Beskedet kom dock väldigt oväntat men min glädje blev på intet sätt lidande. Två veckor efter att jag skickade mitt CV till denna framtida chef hade jag fortfarande inte hört något. Efter lite letande i telefonlistan ringdes kaptenen upp och fick till svar att jag var överkvalificerad för tjänsten han erbjudit mig och hade istället rekommenderat mig till SOU11 som vi hade diskuterat i telefonsamtalet.
Allt hade hänt så fort efter att beskedet ramlade in via e-mail i juli 2011. Säga upp sig från jobbet, hyra ut och tömma lägenheten i Uppsala, fixa pass och sjukförsäkringskort, toppa konditionen, skriva förberedande inlämningsuppgifter, se till så hemvärnet vet om att jag inte kommer på övningarna och mitt i alltihop lyckas ha någon som helst tillstymmelse till socialt liv. En månad hade jag på mig att avsluta mitt liv i Uppsala och flytta ner till Karlskrona.
Nu stod vi inför en örlogskapten och blev välkomnade till utbildningen SOU11/12. Jag var fortfarande snurrig efter insikten om att dagen faktiskt kommit. I filmsalen på Trolle satt vi 40 stycken förväntansfulla framtida 1:e sergeanter och undrade vad fasen vi gett oss in på. Organisationsstrukturerna avlöste varandra i PowerPoint presentationen och informationskorvstoppningen var total. Många av dessa 40 purfärska kadetter var sedan tidigare anställda sjömän och soldater från lite alla möjliga ställen; u-båtsflottiljen, P4, 4:e Sjöstrid, armén och en handfull tidigare civila som mig själv. Civil med situationstecken skulle jag vilja påstå då min tid i Upplands Insatskompani & Underrättelsekompani föranledde mitt intåg i Försvarsmakten igen.
Det första som slog mig var den i överlag väldigt organiserade kursstart som jag fann mig själv i. Det var inte samma Försvarsmakt som jag lämnade 5 år tidigare. Kanske en orättvis bedömning då jag tjänstgjorde mitt under en massiv omorganisation 2005. Men intrycket blev dock överraskande positivt. Bara att man tar en hel vecka för att iordningställa kadetterna inför kursstart är ett stort steg framåt. Inte som det blev under min värnplikt då jag fick gå civilklädd i tre dagar och genomföra exercis då man glömt boka tid på förrådet. Vi fick lägenhet, utrustning, datorer, busskort, genomgångar av nästan samtliga kursupplägg, möta representanter från våra framtida förband, läkarbesök, medarbetarsamtal, hemresor ordnade för 3 veckor framöver och gå förarbevisutbildning allt inom 4 dagar. Helt utan kvällstjänst och bli behandlad som kollega, vilket i mina ögon är smått fantastiskt.
Jag ser med stor entusiasm fram emot att få genomgå denna utbildning helt i Försvarsmakten regi och betvivlar inte för en sekund att jag har en fantastisk arbetsplats att gå till i början på 2013 när kadettvinklarna är borta, och stå framför en korvett som signalspaningsbefäl.
- Kadett 112 Ludwig Naess
Fick ett samtal i slutet på året 2010 från en Fartygchef i Karlskrona som undrade om jag inte ville komma ner och arbeta för han som sjöman? Jag hade skickat in en ansökan gällande detta tidigare på året efter det berömda regeringsbeslutet. Beskedet kom dock väldigt oväntat men min glädje blev på intet sätt lidande. Två veckor efter att jag skickade mitt CV till denna framtida chef hade jag fortfarande inte hört något. Efter lite letande i telefonlistan ringdes kaptenen upp och fick till svar att jag var överkvalificerad för tjänsten han erbjudit mig och hade istället rekommenderat mig till SOU11 som vi hade diskuterat i telefonsamtalet.
Allt hade hänt så fort efter att beskedet ramlade in via e-mail i juli 2011. Säga upp sig från jobbet, hyra ut och tömma lägenheten i Uppsala, fixa pass och sjukförsäkringskort, toppa konditionen, skriva förberedande inlämningsuppgifter, se till så hemvärnet vet om att jag inte kommer på övningarna och mitt i alltihop lyckas ha någon som helst tillstymmelse till socialt liv. En månad hade jag på mig att avsluta mitt liv i Uppsala och flytta ner till Karlskrona.
Nu stod vi inför en örlogskapten och blev välkomnade till utbildningen SOU11/12. Jag var fortfarande snurrig efter insikten om att dagen faktiskt kommit. I filmsalen på Trolle satt vi 40 stycken förväntansfulla framtida 1:e sergeanter och undrade vad fasen vi gett oss in på. Organisationsstrukturerna avlöste varandra i PowerPoint presentationen och informationskorvstoppningen var total. Många av dessa 40 purfärska kadetter var sedan tidigare anställda sjömän och soldater från lite alla möjliga ställen; u-båtsflottiljen, P4, 4:e Sjöstrid, armén och en handfull tidigare civila som mig själv. Civil med situationstecken skulle jag vilja påstå då min tid i Upplands Insatskompani & Underrättelsekompani föranledde mitt intåg i Försvarsmakten igen.
Det första som slog mig var den i överlag väldigt organiserade kursstart som jag fann mig själv i. Det var inte samma Försvarsmakt som jag lämnade 5 år tidigare. Kanske en orättvis bedömning då jag tjänstgjorde mitt under en massiv omorganisation 2005. Men intrycket blev dock överraskande positivt. Bara att man tar en hel vecka för att iordningställa kadetterna inför kursstart är ett stort steg framåt. Inte som det blev under min värnplikt då jag fick gå civilklädd i tre dagar och genomföra exercis då man glömt boka tid på förrådet. Vi fick lägenhet, utrustning, datorer, busskort, genomgångar av nästan samtliga kursupplägg, möta representanter från våra framtida förband, läkarbesök, medarbetarsamtal, hemresor ordnade för 3 veckor framöver och gå förarbevisutbildning allt inom 4 dagar. Helt utan kvällstjänst och bli behandlad som kollega, vilket i mina ögon är smått fantastiskt.
Jag ser med stor entusiasm fram emot att få genomgå denna utbildning helt i Försvarsmakten regi och betvivlar inte för en sekund att jag har en fantastisk arbetsplats att gå till i början på 2013 när kadettvinklarna är borta, och stå framför en korvett som signalspaningsbefäl.
- Kadett 112 Ludwig Naess
tisdag 30 augusti 2011
Tillbaka!
Då så är jag tillbaka vid tangentbordet igen efter två veckors irrfärd! Andra arbetsdagen på e-pluton är till ända och jag acklimatiserat mig tillräckligt för att ta upp bloggandet igen. Början på en plan vad som kommer komma på bloggen har gjorts och nedan står det att läsa vad som kommer framöver:
* Två vänner till mig med olika bakgrund inom FM har skickat in varsitt gästinlägg som kommer publiceras här. Det ena är ett debattinlägg kring utbildningsgruppernas framtida placering inom FM, dvs huruvida det ska ligga under de regionala staberna eller under förbanden. Det andra är en första reflektion och återberättelse kring hur det är och hur det känns att påbörja specialistofficersprogrammet.
* Då responsen varit god i min mening fortsätter diskussionen kring Hemvärnet, bland annat om kravprofilen för hemvärnsmän.
* Givetvis kommer även inläggen om min egen anställning och min tid i Boden att komma löpande, och troligtvis andra reflektioner som rör svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Dessutom: Som tidigare skrivit på bl.a Chefsingenjören kommer FM lansera en gemensam blogg-site för medarbetare inom FM. Även jag har blivit uppringd av InfoS och fått frågan om jag vill att "En annan del av Försvarsmakten" ska ligga där. Det verkar som jag som bloggare kommer ha fullt självbestämmande över bloggen så länge den följer svensk lagstiftning (vilket jag ändå måste göra så ingen förändring med andra ord). Personligen tycker jag detta är ett utmärkt initiativ av FM! Det har ofta och länge klagats på att det förs för lite diskussion kring FM, försvarspolitik och säkerhetspolitik. Med den nya bloggportalen samlas mycket av den debatt som förs och möjligheterna till en bredare diskussion ökar. Att vara en del av detta är för mig självklart, goda initiativ ska välkomnas!
Vad är risken då? Ja, mycket av den debatt som förs kring portalen är att skribenterna kommer föras in i en och samma fålla och kritiska röster tystas. Det kanske finns en risk även om jag bedömer den som låg. Men OM det skulle bli så, vad skulle hindra mig att lämna portalen och återskapa bloggen här igen? Ingenting. Det enda som skulle ändras är att inläggen definitivt skulle bli argare och det vill varken jag eller FM.
* Två vänner till mig med olika bakgrund inom FM har skickat in varsitt gästinlägg som kommer publiceras här. Det ena är ett debattinlägg kring utbildningsgruppernas framtida placering inom FM, dvs huruvida det ska ligga under de regionala staberna eller under förbanden. Det andra är en första reflektion och återberättelse kring hur det är och hur det känns att påbörja specialistofficersprogrammet.
* Då responsen varit god i min mening fortsätter diskussionen kring Hemvärnet, bland annat om kravprofilen för hemvärnsmän.
* Givetvis kommer även inläggen om min egen anställning och min tid i Boden att komma löpande, och troligtvis andra reflektioner som rör svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Dessutom: Som tidigare skrivit på bl.a Chefsingenjören kommer FM lansera en gemensam blogg-site för medarbetare inom FM. Även jag har blivit uppringd av InfoS och fått frågan om jag vill att "En annan del av Försvarsmakten" ska ligga där. Det verkar som jag som bloggare kommer ha fullt självbestämmande över bloggen så länge den följer svensk lagstiftning (vilket jag ändå måste göra så ingen förändring med andra ord). Personligen tycker jag detta är ett utmärkt initiativ av FM! Det har ofta och länge klagats på att det förs för lite diskussion kring FM, försvarspolitik och säkerhetspolitik. Med den nya bloggportalen samlas mycket av den debatt som förs och möjligheterna till en bredare diskussion ökar. Att vara en del av detta är för mig självklart, goda initiativ ska välkomnas!
Vad är risken då? Ja, mycket av den debatt som förs kring portalen är att skribenterna kommer föras in i en och samma fålla och kritiska röster tystas. Det kanske finns en risk även om jag bedömer den som låg. Men OM det skulle bli så, vad skulle hindra mig att lämna portalen och återskapa bloggen här igen? Ingenting. Det enda som skulle ändras är att inläggen definitivt skulle bli argare och det vill varken jag eller FM.
torsdag 11 augusti 2011
Första veckan i den nya Försvarsmakten
Som jag nämnde i förra inlägget är jag på en en-veckas-turné till Boden just nu. På programmet har det stått lite obligatoriska "brusutbildningar", materielutlämning mm så att allt är klart när jag börjar på riktigt v135.
Det känns väldigt skönt att vara tillbaka i grönkläder igen och Boden är precis som jag lämnade det för 4 år sedan. Många goda minnen som återvänder och jag kände mig oväntat lycklig över att vara tillbaka. Vid muck sas det som så ofta: "Jag kommer aldrig komma tillbaka".
Första dagen började materielutlämningen, eller snarare materielkaoset. Det var oerhört mycket utrustning med tanke på alla nymodigheter som tillkommit, som t.ex m90 lätt och skalplagget. Att sedan tillhöra ett spaningsförband gjorde det inte lättare när det skulle hämtas ut vinter-vinter-kängor (de kallas nog vanligtvis jägarkänga men jag tycker mitt namn bättre symboliserar kängornas funktion) etc. Som ytterligare tyngd på bördan tilldelades ytterligare utrustning från plutonen som tyckte utrustningskorten var otillräckliga. Allt detta skulle in i ett vanligt logementskåp och gärna i någon form av ordning. Det gick tillslut även om en av 1:e sergeanterna kom och fråga: "Är du nere i materiel-stress-konen?" Svaret blev ja. Men hellre för mycket utrustning som man kan välja av vad man ska använda än för lite utrustning!
En intressant skillnad mot värnplikten är att varje pluton får ett logement som omklädningsrum. Varje soldat får ett skåp där han kan förvara sin materiel och det finns ett bord alla kan samlas kring. Det ger en känsla av att ha en riktig arbetsplats, dvs ett ställe man går till varje morgon och planerar inför dagen. Mycket smidigt. Detta omklädningsrum ligger också i en annan kasern än de logement där soldaterna kan få bo, detta för att skapa en känsla av att man inte bor och arbetar på samma plats.
Och den känslan behövs. Befälslaget är mycket noga med att en soldat inte ska behöva jobba mer än vad han är arbetstidsplanerad för. Har du inte hunnit sy uniformen? Okej, då får det vänta till en annan dag för nu är arbetstiden slut. Det kan tyckas konstigt att arbetsgivaren inte vill att soldaterna ska jobba "frivilligt", men jag tror det är helt avgörande att Försvarsmakten, i detta tidiga stadium med en yrkesarmé, sätter gränser och får oss som erfarade värnplikten att förstå att inget krävs av oss efter arbetstid. Om dagen avslutas med ett fys-pass så ges tid för dusch etc så att alla kan bli klara innan det är dags att åka hem. Det känns tryggt att befälen tar hänsyn till våra rättigheter i den här aspekten.
En andra reflektion jag gjort är den skiftande utbildningsnivån som finns inom plutonen. För tillfället består plutonen av: soldater som varit anställda varierande tid, nyanställda soldater med värnpliktsbakgrund (jag m.fl) samt nyanställda soldater direkt från GMU. Det får som effekt att det i princip behövs 3 separata planeringar för dessa tre soldatgrupper, något som skötts bra av det lilla jag sett hitintills. Detta borde på intet sätt vara en enskild företeelse utan borde bli vanligare och vanligare på detta flesta förband. Försvaret där alla ryckte in samtidigt och befälen planerade på årsbasis är borta. Nu krävs i princip enskilda utbildningsplaner för varje soldat och det kommer bil spännande att se hur Försvarsmakten kommer klara av denna uppgift.
För det tredje: Det känns väldigt skönt att kunna lämna positiva besked från min första tid från soldat nivå inom den nya Försvarsmakten. Det finns mycket att kritisera inom försvarspolitiken och de strategiska besluten men på marken fungerar det än så länge bra.
Det känns väldigt skönt att vara tillbaka i grönkläder igen och Boden är precis som jag lämnade det för 4 år sedan. Många goda minnen som återvänder och jag kände mig oväntat lycklig över att vara tillbaka. Vid muck sas det som så ofta: "Jag kommer aldrig komma tillbaka".
Första dagen började materielutlämningen, eller snarare materielkaoset. Det var oerhört mycket utrustning med tanke på alla nymodigheter som tillkommit, som t.ex m90 lätt och skalplagget. Att sedan tillhöra ett spaningsförband gjorde det inte lättare när det skulle hämtas ut vinter-vinter-kängor (de kallas nog vanligtvis jägarkänga men jag tycker mitt namn bättre symboliserar kängornas funktion) etc. Som ytterligare tyngd på bördan tilldelades ytterligare utrustning från plutonen som tyckte utrustningskorten var otillräckliga. Allt detta skulle in i ett vanligt logementskåp och gärna i någon form av ordning. Det gick tillslut även om en av 1:e sergeanterna kom och fråga: "Är du nere i materiel-stress-konen?" Svaret blev ja. Men hellre för mycket utrustning som man kan välja av vad man ska använda än för lite utrustning!
En intressant skillnad mot värnplikten är att varje pluton får ett logement som omklädningsrum. Varje soldat får ett skåp där han kan förvara sin materiel och det finns ett bord alla kan samlas kring. Det ger en känsla av att ha en riktig arbetsplats, dvs ett ställe man går till varje morgon och planerar inför dagen. Mycket smidigt. Detta omklädningsrum ligger också i en annan kasern än de logement där soldaterna kan få bo, detta för att skapa en känsla av att man inte bor och arbetar på samma plats.
Och den känslan behövs. Befälslaget är mycket noga med att en soldat inte ska behöva jobba mer än vad han är arbetstidsplanerad för. Har du inte hunnit sy uniformen? Okej, då får det vänta till en annan dag för nu är arbetstiden slut. Det kan tyckas konstigt att arbetsgivaren inte vill att soldaterna ska jobba "frivilligt", men jag tror det är helt avgörande att Försvarsmakten, i detta tidiga stadium med en yrkesarmé, sätter gränser och får oss som erfarade värnplikten att förstå att inget krävs av oss efter arbetstid. Om dagen avslutas med ett fys-pass så ges tid för dusch etc så att alla kan bli klara innan det är dags att åka hem. Det känns tryggt att befälen tar hänsyn till våra rättigheter i den här aspekten.
En andra reflektion jag gjort är den skiftande utbildningsnivån som finns inom plutonen. För tillfället består plutonen av: soldater som varit anställda varierande tid, nyanställda soldater med värnpliktsbakgrund (jag m.fl) samt nyanställda soldater direkt från GMU. Det får som effekt att det i princip behövs 3 separata planeringar för dessa tre soldatgrupper, något som skötts bra av det lilla jag sett hitintills. Detta borde på intet sätt vara en enskild företeelse utan borde bli vanligare och vanligare på detta flesta förband. Försvaret där alla ryckte in samtidigt och befälen planerade på årsbasis är borta. Nu krävs i princip enskilda utbildningsplaner för varje soldat och det kommer bil spännande att se hur Försvarsmakten kommer klara av denna uppgift.
För det tredje: Det känns väldigt skönt att kunna lämna positiva besked från min första tid från soldat nivå inom den nya Försvarsmakten. Det finns mycket att kritisera inom försvarspolitiken och de strategiska besluten men på marken fungerar det än så länge bra.
lördag 6 augusti 2011
Fullt upp!
Bloggen kommer gå ner i antal inlägg nu en kort period framöver. Anledningen till detta är att jag helt enkelt inte har tid, eller rättare sagt måste prioritera annat. En vän till mig sa: "Det finns inget som heter ont om tid, alla människor har 24 timmar om dygnet. Att inte ha tid med något innebär att man prioriterar annat framför."
Egentligen var det tänkt att jag skulle börjat i Boden i början av augusti. Problemet ligger i att min tjänst på HKV sträcker sig fram till september. Lösningen blev en kompromiss där jag fortsätter på HKV men ska upp till Boden den veckan som kommer nu för lite diverse utbildningar som jag inte får missa. Sedan följer en vecka till på HKV och sen ett par dagar i Sollefteå för begravning och ett par dagars välbehövlig semester med flickvännen.
Mitt i allt detta måste jag flytta ur lägenheten med allt vad det innebär. Så jag måste tyvärr prioritera ner bloggen lite framöver men hoppas att de som läser och uppskattar bloggen håller ett vakande öga för när "En annan del av Försvarsmakten" tar fart igen.
Något som är uppmuntrande är att det verkar uppstå en diskussion om inläggen, särskilt de som behandlar hemvärnet. Det verkar finns ett diskussions-underskott kring hemvärnet, många åsikter och tankar som inte får komma upp till ytan. Glädjande att detta forum kan kanalisera alla dessa idéer. Vi får bara hoppas att det är någon på FÖ eller RiksHv som också läser.
Egentligen var det tänkt att jag skulle börjat i Boden i början av augusti. Problemet ligger i att min tjänst på HKV sträcker sig fram till september. Lösningen blev en kompromiss där jag fortsätter på HKV men ska upp till Boden den veckan som kommer nu för lite diverse utbildningar som jag inte får missa. Sedan följer en vecka till på HKV och sen ett par dagar i Sollefteå för begravning och ett par dagars välbehövlig semester med flickvännen.
Mitt i allt detta måste jag flytta ur lägenheten med allt vad det innebär. Så jag måste tyvärr prioritera ner bloggen lite framöver men hoppas att de som läser och uppskattar bloggen håller ett vakande öga för när "En annan del av Försvarsmakten" tar fart igen.
Något som är uppmuntrande är att det verkar uppstå en diskussion om inläggen, särskilt de som behandlar hemvärnet. Det verkar finns ett diskussions-underskott kring hemvärnet, många åsikter och tankar som inte får komma upp till ytan. Glädjande att detta forum kan kanalisera alla dessa idéer. Vi får bara hoppas att det är någon på FÖ eller RiksHv som också läser.
tisdag 2 augusti 2011
Stockholm Pride
Idag invigs Stockholms Pride-festival på riktigt och Försvarsmakten medverkar givetvis. Jag var själv där nere några timmar under dagen å jobbets vägnar då en stor del av personalen på plats är frivilliga.
Det samlade omdömet från de som varit med tidigare år var att Försvarsmaktens deltagande i årets festival verkar genomtänkt och strukturerat. Förra året slutade tydligen i någon form av kaos då tältet blåste bort, i år hade man lärt sig läxan och tog dit en container istället... Jag var ytligt delaktig i planeringen inför Försvarsmaktens deltagande i Pride och blev positivt överraskad. De som har jobbat med planeringen har verkligen varit engagerade och förstått värdet av att Försvarsmakten deltar.
För det är viktigt. Hela värdegrundsarbetet är avgörande för Försvarsmaktens förmåga att kunna attrahera och rekrytera personal i framtiden. Om inte alla känner sig välkomna, oavsett kön, sexuell läggning, religion eller hudfärg så kommer inte förbanden fyllas. Pride-festivalen är ett utmärkt medium för att förmedla Försvarsmaktens värdegrund till allmänheten.
Tyvärr gick inte Försvarsmakten in som sponsor i Pride (vilket resulterade i att FM inte finns med i festivalprogrammet). Men som de flesta vet har Informationsstaben haft lite problem med upphandlingar etc på sistone...
Så ni som bor i stockholmsområdet, ta er tiden och gå ner till Kungsträdgården och hälsa på dem i containern. Visa ert stöd och visa att ni bryr er!
Det samlade omdömet från de som varit med tidigare år var att Försvarsmaktens deltagande i årets festival verkar genomtänkt och strukturerat. Förra året slutade tydligen i någon form av kaos då tältet blåste bort, i år hade man lärt sig läxan och tog dit en container istället... Jag var ytligt delaktig i planeringen inför Försvarsmaktens deltagande i Pride och blev positivt överraskad. De som har jobbat med planeringen har verkligen varit engagerade och förstått värdet av att Försvarsmakten deltar.
För det är viktigt. Hela värdegrundsarbetet är avgörande för Försvarsmaktens förmåga att kunna attrahera och rekrytera personal i framtiden. Om inte alla känner sig välkomna, oavsett kön, sexuell läggning, religion eller hudfärg så kommer inte förbanden fyllas. Pride-festivalen är ett utmärkt medium för att förmedla Försvarsmaktens värdegrund till allmänheten.
Tyvärr gick inte Försvarsmakten in som sponsor i Pride (vilket resulterade i att FM inte finns med i festivalprogrammet). Men som de flesta vet har Informationsstaben haft lite problem med upphandlingar etc på sistone...
Så ni som bor i stockholmsområdet, ta er tiden och gå ner till Kungsträdgården och hälsa på dem i containern. Visa ert stöd och visa att ni bryr er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)